Den 19 januari 2026 lämnade Utredningen om skatteregler som gynnar forskning och utveckling sitt slutbetänkande Skatteincitament för forskning och utveckling (SOU 2026:1). I slutbetänkandet föreslår utredningen nya skattelättnader för FoU-kostnader genom antingen ett förhöjt avdrag eller skattereduktion baserat på lönekostnader.
Bakgrund
Sedan 2014 har det funnits ett särskilt avdrag för arbetsgivaravgifter för personal som arbetar med forskning och utveckling, det s.k. FoU-avdraget. Flera ändringar av FoU-avdraget har införts sedan dess med syftet att öka arbetsgivares möjligheter att få FoU-avdrag. Trots detta har bestämmelserna kring FoU-avdraget varit starkt kritiserade. Merparten av kritiken har varit riktad mot att de nuvarande bestämmelserna är alltför svårtillämpade, har för höga beviskrav och för svag koppling till hur FoU-arbetet bedrivs i praktiken. Ett återkommande problem har varit att den nuvarande definitionen av FoU förutsätter någon form av forskningsresultat.
Med anledning av kritiken har utredningen tidigare lagt fram ett delbetänkande (SOU 2025:3) med förslag till ändringar av definitionen av FoU. Bland annat föreslås att kravet att utvecklingsarbetet ska bygga på resultat av forskning tas bort. I stället föreslår utredningen att utveckling ska avse arbete som har som syfte att ta fram och förbättra varor, tjänster eller produktionsprocesser genom nya lösningar på vetenskapliga eller tekniska problem.
I slutbetänkandet SOU 2026:1 har utredningen lagt fram ytterligare förslag på skattelättnader för FoU-kostnader.
Två alternativ för skattelättnader
Utredningen föreslår ytterligare skattelättnader för FoU-kostnader genom två alternativ. Båda alternativen är baserade på lönekostnader för personal som arbetar med FoU:
- Avdrag med 300 procent av lönekostnaderna.
- En återbetalningsbar skattereduktion motsvarande 20 procent av lönekostnaderna.
Enligt det första alternativet medges avdrag med 300 procent av lönekostnaderna för personal som arbetar med FoU. Eftersom lönekostnader redan idag är fullt avdragsgilla innebär detta ett förhöjt avdrag om ytterligare 200 procent. Ett förhöjt avdrag medför lägre inkomstskatt förutsatt att företaget redovisar ett positivt skattemässigt resultat. Företag i förlustposition kan därmed inte omedelbart tillgodogöra sig skattelättnaden enligt alternativet, vilket särskilt påverkar nystartade företag.
Det andra alternativet innebär att företag får en särskild skattereduktion beräknad till 20 procent av lönekostnaderna för FoU-personal. Skattereduktionen kan utnyttjas mot inkomstskatt och statlig fastighetsskatt samt kommunal fastighetsavgift. Outnyttjad del av skattereduktionen kan betalas ut som ett skattefritt skattetillgodohavande. Det andra alternativet ger därmed en skattelättnad även för företag som ännu inte är i vinstposition.
Båda alternativen utgår från samma definition av FoU som gäller för reduktion av arbetsgivaravgifter genom FoU-avdrag och som utredningen har föreslagit ska ändras genom det tidigare delbetänkandet. Utredningen förhåller sig neutral till båda alternativen och förordar således inte något av alternativen.
Kommentar
Utredningens förslag om ytterligare skattelättnader för FoU-kostnader är i grunden positivt, oavsett vilket av alternativen som införs. Samtidigt kan det konstateras att om definitionen av FoU inte ändras riskerar även de nya skattelättnaderna för FoU-kostnader att dras med samma tillämpningsproblem som det nuvarande FoU-avdraget för arbetsgivaravgifter. Det är därför avgörande att utredningens tidigare förslag i delbetänkandet SOU 2025:3 om en ändrad definition av FoU genomförs, för att både befintliga och föreslagna skattelättnader för FoU-verksamhet ska få avsedd effekt. Vi följer det fortsatta beredningsarbetet med intresse.
