Inget krav på huvudsaklig industriell verksamhet för befrielse från energiskatt enligt SRN

I ett förhandsbesked den 7 februari 2022 har Skatterättsnämnden funnit att en verksamhet inte måste vara huvudsaklig för att utgöra industriell verksamhet och därmed omfattas av hel eller delvis skattebefrielse enligt lagen om skatt på energi (LSE).

Bakgrund

Bränsle som förbrukas i tillverkningsprocesser i industriell verksamhet ska helt eller delvis befrias från skatt. Vid bedömningen av vad som utgör industriell verksamhet i LSE:s mening kan standard för svensk näringsgrensindelning (SNI) vara vägledande. Om ett företags verksamhet inte anses vara industriell med beaktande av tillämplig SNI-kod ska en särskild prövning göras om verksamheten trots allt kan anses vara industriell.

Vid denna särskilda prövning har Skatteverket och domstolarna utgått från företagets huvudsakliga verksamhet, dvs. tillämpat ett krav på att mer än 50 procent av verksamheten måste utgöra industriell verksamhet för att skattelättnaden ska kunna erhållas.

I det aktuella förhandsbeskedet bedrev den sökande spannmålsverksamhet i form av inköp, torkning, lagring, förädling och försäljning av spannmål som köpts in från medlemmar och externa kunder. Sökanden bedrev även annan verksamhet i form av försäljning av bland annat foder, utsäde, mineralgödsel m.m. Skatteverket instämde i sökandens bedömning att spannmålsverksamheten i sig skulle kunna anses vara industriell. Detta eftersom bearbetningen skedde med hjälp av omfattande och energikrävande maskinell utrustning samt resulterade i ett flertal olika slutprodukter vilka användes som insatsvaror i annan industriell verksamhet. Enligt Skatteverket var detta dock inte tillräckligt då det därutöver, enligt Skatteverket, finns ett krav på att mer än 50 procent av den totala verksamheten ska vara industriell för att skattebefrielse ska aktualiseras.

Frågan som Skatterättsnämnden hade att ta ställning till var således om den industriella verksamheten även kan anses utgöra industriell verksamhet enligt LSE.

Skatterättsnämndens bedömning

Skatterättsnämnden inleder med att konstatera att sökandens verksamhet i form av bearbetning av spannmål i sig kan anses utgöra industriell verksamhet men att det i flera fall har setts till företagets huvudsakliga verksamhet vid prövningen av om industriell verksamhet enligt LSE föreligger. Bakgrunden till detta är ett uttalande från 1977 i förarbetena till den numera upphävda lagen om allmän energiskatt. Nämnden konstaterar dock att denna lag ändrades 1993 då den allmänna energiskatten på bränslen och el helt slopades för industrin och tillämpningsområdet begränsades till att endast omfatta förbrukning i tillverkningsprocessen i industriell verksamhet.

Mot bakgrund av oklarheter vid tolkning och tillämpning av bestämmelsen och i avsaknad av vägledande avgörande från HFD, bedömde nämnden att det var av vikt för såväl den enskilde som för rättstillämpningen att frågan om det finns ett huvudsaklighetskrav prövas.

Enligt Skatterättsnämnden framgår av praxis från HFD att aktuella bestämmelser i LSE ska tolkas strikt. Då lagtexten inte uttryckligen föreskriver att den huvudsakliga verksamheten måste vara industriell, och då tidigare förarbetsuttalanden enligt nämnden inte kunde anses ge tillräckligt stöd för att läsa in ett sådant krav, bedömde nämnden att det inte kan uppställas ett krav på huvudsaklighet vid bedömningen av om en verksamhet är industriell.

Mot denna bakgrund fann Skatterättsnämnden att den aktuella spannmålsverksamheten utgjorde industriell verksamhet i LSE:s mening.

Kommentar

Förhandsbeskedet är mycket välkommet och innebär att betydligt fler företag har möjlighet till skattebefrielse, även för historiska perioder. Det tillämpade kravet på huvudsaklighet innebär att företag som endast till en mindre del bedrivit industriell verksamhet har missgynnats jämfört med företag som bedrivit en mer renodlad industriell verksamhet. Två potentiellt sett konkurrerande företag som tillverkat samma typ av vara har då hamnat i olika skatteposition beroende av hur verksamheten har organiserats.

Förhandsbeskedet överensstämmer dock inte med Skatteverkets ställningstagande i frågan och går även emot praxis från underrätterna. Beskedet kommer därför sannolikt att överklagas till Högsta förvaltningsdomstolen som, vid en prövning, kan komma att fastställa nämndens avgörande. Domstolen skulle också kunna komma till en annan slutsats.  

Har ni frågor om hur förhandsbeskedet påverkar era möjligheter att erhålla skattebefrielse i er verksamhet? Kontakta gärna oss så guidar vi er vidare.