Finansdepartementet remitterade den 17 september 2020 en promemoria med ett förslag till en riskskatt för större banker och vissa kreditinstitut. Syftet med skatten är att täcka de indirekta kostnaderna som en finanskris riskerar att föra med sig.
Bakgrund till förslaget
Idag finns regler som berör banker och andra kreditinstitut för att begränsa de direkta kostnaderna för staten vid en finansiell kris dvs. resolutionsregelverket och regler om kapitaltäckning. De direkta kostnaderna kan bli höga när staten måste vidta åtgärder för att säkra den finansiell stabiliteten. Vid en finansiell kris uppkommer även indirekta kostnader då den ekonomiska konjunkturen viker. Syftet med förslaget om en ny riskskatt är just att täcka upp för de indirekta kostnaderna som kreditinstitut kan orsaka vid en finansiell kris.
Alla kreditinstitut utgör inte samma risk, utan risken avser framförallt stora institut som utgör en så pass viktig del av det finansiella systemet att det skulle få mycket negativa konsekvenser såväl för det finansiella systemet som för ekonomin i stort om det fallerar. Mot den bakgrunden ska riskskatten endast betalas av större kreditinstitut.
Förslaget
Riskskatten ska betalas av kreditinstitut som har skulder som överstiger 150 miljarder kronor vid beskattningsårets ingång, och som kan hänföras till bolagets verksamhet i Sverige. Lagen föreslås träda ikraft den 1 januari 2022 och tillämpas första gången för beskattningsår som påbörjas efter den 31 december 2021.
Gränsvärdet (150 miljarder) räknas årligen om med utgångspunkt i prisbasbeloppets förändring mellan åren, för att på så sätt följa den allmänna ekonomiska utvecklingen i landet. Om kreditinstitutet ingår i en koncern ska gränsvärdet gälla sammantaget för alla kreditinstitut i koncernen. Skulder till andra kreditinstitut som ingår i samma koncern ska inte beaktas till den del de fordringar som motsvarar skulderna är hänförliga till verksamhet som det andra kreditinstitutet bedriver i Sverige.
Underlaget som skatten tas ut på är summan av kreditinstitutets skulder vid beskattningsårets ingång, hänförliga till verksamheter som kreditinstitutet bedriver i Sverige. Med detta avses huvudsakligen in- och utlåning (inklusive emittering av värdepapper) som används för att finansiera kreditgivning i den svenska verksamheten. Även andra typer av skulder som är ett resultat av den svenska verksamheten omfattas.
För att underlaget inte ska dubbelräknas så ska det minskas med de skulder bolaget har till andra kreditinstitut som ingår i samma koncern till den del de fordringar som motsvarar skulderna är hänförliga till verksamhet som det andra kreditinstitutet bedriver i Sverige och med vissa efterställda skulder enligt lagen om resolution.
Avsättningar och obeskattade reserver ska inte ingå i beskattningsunderlaget.
Skatten ska uppgå till 0,06 procent under 2022 och till 0,07 procent från och med 2023.
Ett kreditinstitut som har skulder till ett annat kreditinstitut i koncernen har även genom avräkning av utländsk skatt som betalats av det andra kreditinstitut rätt att få nedsättning av riskskatten. För att rätt till avräkning ska föreligga krävs att det andra kreditinstitutets verksamhet utgör bank- eller finansieringsrörelse enligt svensk rätt eller hade utgjort sådan verksamhet, om företaget hade varit ett svenskt aktiebolag.
Avräkning av utländsk skatt förutsätter att underlaget för den utländska skatten motsvarar underlaget för riskskatten och att skatten betalats till en stat inom det europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Därutöver uppställs, i likhet med avräkning av andra skatter, krav på att det är frågan om en skatt och inte en avgift, att skatten är betald och att den inte överstiger ett på särskilt sätt framräknat spärrbelopp.
Riskskatten ska inordnas i skatteförfarandelagen. Det innebär att inkomstdeklaration ska lämnas till ledning för bestämmande av underlag för att ta ut riskskatt.
Skatten förväntas omfatta 21 kreditinstitut tillhörande sju svenska koncerner och två utländska. Förslaget beräknas därmed ge ökade skatteintäkter om ca fem miljarder kronor 2022.
Våra kommentarer
Frågan om en ökad beskattning av banksektorn har varit aktuell under lång tid och presenterats i olika former t.ex. finansiell transaktionsskatt eller en skatt på finansiell verksamhet. Efter aviseringen i budgetpropositionen för 2020 var ett förslag om en ökad beskattning av banksektorn också väntad.
Förslagets nuvarande form träffar ett begränsat antal kreditinstitut, som bedöms vara de aktörer som står för systemrisken vid en finansiell kris. Dessa får dock stå för ett betydande skatteuttag. Förslaget har i nuläget vissa uppenbara tolkningsfrågor som behöver förtydligas, till exempel vad som avses med skulder som är hänförliga till verksamhet i Sverige.
EU:s medlemsländer har inte lyckats komma överens om en gemensam utformning av en beskattning av banksektorn. Detta har lett till att skatter tas ut på olika sätt till exempel som en transaktionsskatt. Eftersom förslaget endast innehåller avräkning av utländsk skatt som tas ut i form av en riskskatt, kan avräkningsmöjligheterna antas vara begränsade då en stor del av andra utländska skatter på banksektorn troligtvis inte kan avräknas.
Noteras bör att det i budgetpropositionen för 2021 anges att regeringen avser att återkomma till riksdagen med ett förslag som bör träda ikraft först den 1 januari 2023 varför datumet för ikraftträdande kan komma att ändras.
Läs förslaget här.
Hör gärna av er till oss om ni har några frågor.
Ylva Hestréus
Partner
+46 76 847 26 87
[email protected]
Emelie Eriksson
Partner
+46 70 263 26 24
[email protected]
