Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) har den 3 juni 2021 avgjort två mål där frågan var om det finns synnerliga skäl att ändra en stiftelses ändamålsföreskrift. Synnerliga skäl för ändring ansågs finnas i endast ett av målen.
Bakgrund
För att ändra en stiftelses ändamålsföreskrift krävs tillstånd av Kammarkollegiet. Tillstånd till ändring får ges bl.a. om det finns synnerliga skäl.
Stiftelsen MHS Bostäder är en näringsdrivande stiftelse som bildades av staten (Försvarsmakten) 1961. Stiftelsen ansökte om att få ändra ändamålet för att kunna tillgodose Försvarsmaktens behov av bostäder vid försvarets samtliga garnisonsorter i landet och inte endast vid ett antal i ändamålsföreskriften uppräknade orter. Som skäl för ändring angavs att ändringen ytterst handlar om att öka Sveriges försvarsförmåga och att ändringen därför ligger i nationens intresse. Samtliga underinstanser avslog ansökan.
Stiftelsen Kalmar Läns Museum bildades på 1970-talet och är ett länsmuseum som drivs i stiftelseform. Stiftelsen är näringsdrivande och verksamheten är enligt ändamålsföreskriften begränsad till Kalmar län. Stiftelsen ansökte om att få ändra ändamålet för att kunna bedriva viss verksamhet utanför Kalmar län. Som skäl för ändring angavs att behovet är föranlett av samhällsutvecklingen och att om museet inte kan konkurrera om uppdrag utanför länet så får det negativa konsekvenser för verksamheten. Trots att även Kammarkollegiet ansåg att det fanns synnerliga skäl för ändring avslog kammarrätten stiftelsens överklagande.
HFD:s bedömning
Stiftelsen MHS Bostäder
I målet avseende Stiftelsen MHS Bostäder är frågan således om ett behov som någon annan än stiftelsen har kan utgöra synnerliga skäl för ändring av ändamålet. Eftersom varken lagtext eller förarbeten ger någon omedelbar ledning måste frågan enligt HFD avgöras utifrån lagstiftningens övergripande syften och de principer som den vilar på.
HFD konstaterar inledningsvis att ett grundläggande krav för att en stiftelse ska föreligga är att viss egendom enligt ett stiftelseförordnande avskiljs för att varaktigt förvaltas som en självständig förmögenhet för ett bestämt ändamål samt att det av förarbetena framgår att även ändamålet ska ha varaktig karaktär. Att tillåta att någon annans behov läggs till grund för att ändra en stiftelses ändamål skulle enligt HFD:s mening urholka kravet på varaktighet.
HFD konstaterar vidare att stiftelselagens bestämmelse om att föreskrifter som avser ändamål endast får ändras om de på grund av ändrade förhållanden inte längre kan följas, har blivit uppenbart onyttiga eller uppenbart stridande mot stiftarens avsikter avser att föreskrifterna inte längre kan följas av stiftelsen eller inte längre gagnar det som stiftelsen är avsedd för. På motsvarande sätt får bestämmelsen om synnerliga skäl enligt HFD anses avse omständigheter som är hänförliga till stiftelsens förmåga att fullfölja ändamålet eller att tillgodose detta. Enligt HFD kan således synnerliga skäl finnas när det på grund av olika omständigheter hänförliga till stiftelsens behov eller verksamhet framstår som orimligt att behålla ändamålet oförändrat.
Enligt HFD saknas det således stöd för att ändra en stiftelses ändamålsföreskrifter med hänvisning till behov som någon annan än stiftelsen har varför HFD avslog överklagandet.
Stiftelsen Kalmar Läns Museum
I målet avseende Stiftelsen Kalmar Läns Museum konstaterar HFD inledningsvis att formuleringen synnerliga skäl har valts för att markera att utgångspunkten är att det krävs mycket speciella omständigheter för att föreskrifter om stiftelsens ändamål ska få ändras. Det ska röra sig om rena undantagssituationer och bestämmelsen är främst avsedd att tillämpas när stiftelsens ändamål fortfarande är möjligt att följa men det på grund av samhällsutvecklingen framstår som orimligt att behålla ändamålet oförändrat.
HFD konstaterar därefter att förutsättningarna för den aktuella stiftelsens verksamhet i hög grad har förändrats genom att den aktuella uppdragsverksamheten numera är konkurrensutsatt samt att stiftelsen utestängs från uppdrag utanför Kalmar län samtidigt som den inom länet måste konkurrera med aktörer som inte är begränsade till att hålla sig inom geografiskt avgränsade områden. Eftersom uppdragsverksamheten står för en betydande del av stiftelsens intäkter konstateras att även den övriga verksamheten kommer att påverkas negativt av dessa förändringar.
Sammanfattningsvis finner HFD att den förändrade situationen får anses negativt påverka stiftelsens möjligheter att överhuvudtaget kunna bedriva uppdragsverksamhet och därmed att följa ändamålet i den del det består av att bedriva och främja kulturminnesvård. HFD anser därför att det framstår som orimligt att behålla ändamålet oförändrat. Enligt HFD finns det därför synnerliga skäl för att ändra stiftelsens ändamålsföreskrifter.
Kommentar
Frågan om i vilka situationer det föreligger synnerliga skäl för att ändra en stiftelses ändamålsföreskrifter är sparsamt behandlad i praxis och HFD:s avgöranden är därför mycket välkomna. I det ena målet klargör HFD att det inte utgör synnerliga skäl att ändra en stiftelses ändamålsföreskrift med hänvisning till behov som någon annan än stiftelsen har. I det andra målet utvecklar HFD vilka omständigheter som däremot kan anses utgöra synnerliga skäl för att ändra en näringsdrivande stiftelses ändamålsföreskrifter.
Har ni några frågor? Tveka inte att kontakta oss.