Den 2 oktober 2025 meddelade Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) två domar om skattetillägg och Skatteverkets särskilda utredningsskyldighet, 2284–24 och 7304–24.
Bakgrund
Ett bolag som lämnar en oriktig uppgift i sin inkomstdeklaration kan som utgångspunkt påföras skattetillägg. En uppgift anses dock inte oriktig om den uppenbart inte kan läggas till grund för ett beslut. I en sådan situation väcks i stället Skatteverkets särskilda utredningsskyldighet. I rättspraxis har detta tolkats så att en uppgift inte anses oriktig om det framstår som närmast uteslutet att den skulle ha godtagits av Skatteverket utan närmare utredning.
I två avgöranden har HFD nu prövat var gränsen går för när uppgifter i en inkomstdeklaration ska anses ha väckt Skatteverkets särskilda utredningsskyldighet och därmed inte betraktas som oriktiga. Det första målet gällde ett bolag som lämnat koncernbidrag till ett dotterbolag och yrkat avdrag för bidraget dels i resultaträkningen, dels som en skattemässig justering. Efter att Skatteverket ställt frågor lämnade bolaget in en rättad deklaration och uppgav att det dubbla avdraget berodde på ett misstag. Det andra målet rörde ett bolag som inte återfört en nedskrivning av aktier i ett intresseföretag till beskattning som en skattemässig justering. Även här inkom bolaget med en förklaring efter att Skatteverket ställt frågor och uppgav att felet berodde på ett misstag.
I båda fallen påförde Skatteverket skattetillägg med motivering att oriktig uppgift lämnats. Företagen överklagade till förvaltningsrätt och därefter till kammarrätt, men fick avslag i båda instanser. HFD meddelade därefter prövningstillstånd.
HFD:s avgörande
I målet om de dubbelt avdragna koncernbidragen konstaterar HFD att det fanns omständigheter som talar både för och emot att Skatteverkets utredningsskyldighet aktualiserats. Å ena sidan skulle bolaget i princip ha kunnat lämnat två separata koncernbidrag. Å andra sidan var det fråga om två avdrag med exakt samma belopp, och endast ett koncernbidrag hade redovisats som skuld till koncernföretag. Detta talade för att uppgifterna avsåg ett och samma koncernbidrag. Mot denna bakgrund fann HFD att det framstod som närmast uteslutet att uppgifterna i inkomstdeklarationen skulle ha godtagits av Skatteverket utan närmare utredning. Domstolen ansåg därför att ingen oriktig uppgift hade lämnats och att skattetillägget skulle undanröjas.
I målet om avdrag för nedskrivning av aktier i ett intresseföretag för HFD ett liknande resonemang. Även här konstaterades att det fanns skäl som talar både för och emot att Skatteverkets utredningsskyldighet aktualiserats. Domstolen framhåller att det kan finnas situationer där en nedskrivning inte behöver återläggas. Samtidigt tydde uppgifterna i inkomstdeklarationen på att bolagets enda finansiella anläggningstillgångar utgjordes av näringsbetingade andelar. Sannolikheten för att aktierna skulle ha utgjort lagerandelar bedömdes därför som låg. Mot denna bakgrund fann HFD att det framstod som närmast uteslutet att Skatteverket skulle ha godtagit bolagets uppgifter utan närmare utredning. Ingen oriktig uppgift ansågs därmed ha lämnats och förutsättningar för att påföra skattetillägg saknades.
En ledamot var skiljaktig i båda målen. Han framhöll att frågan som HFD beviljat prövningstillstånd för gällde möjligheten till befrielse från skattetillägg. Det ansågs därför problematiskt att HFD vale att pröva en annan fråga än den som angetts i prövningstillståndet, särskilt eftersom parterna inte getts möjlighet att argumentera i denna del. I sak menar ledamoten vidare att det inte är uteslutet att Skatteverket kunde ha godtagit bolagens deklarationer. Han ansåg därför att oriktiga uppgifter hade lämnats och att det förelåg grund för att ta ut skattetillägg i målen.
Våra kommentarer
Avgörandena innebär ett viktigt förtydligande från HFD om var gränsen går för när en uppgift i en inkomstdeklaration ska anses vara av sådan art att det är närmast uteslutet att den skulle godtas utan vidare utredning. Domstolen markerar här att Skatteverkets särskilda utredningsskyldighet är mer omfattande än vad Skatteverket självt tidigare gjort gällande.
I båda målen väger HFD de omständigheter som talar för respektive emot att uppgifterna är korrekta mot varandra. Även om det fanns omständigheter som kunde tala för att uppgifterna varit riktiga fann domstolen, efter en helhetsbedömning, att det ändå var närmast uteslutet att Skatteverket skulle ha godtagit deklarationerna utan vidare prövning.
Detta står i kontrast till den praxis som vuxit fram i underinstanserna där det i ett stort antal mål i princip alltid har ansetts att en oriktig uppgift lämnats. HFD:s avgöranden tydliggör därför att gränsen för vad som väcker Skatteverkets utredningsskyldighet ligger lägre än vad som tidigare tillämpats.
