Bestämmelser om s.k. kvalificerade personaloptioner infördes den 1 januari 2018 i 11 a kap. inkomstskattelagen (IL). Förenklat innebär dessa bestämmelser att om vissa villkor är uppfyllda kan ett företag ge ut personaloptioner till sina anställda utan att det aktualiserar någon förmånsbeskattning, varken vid tilldelningen av optionerna eller vid utnyttjandet (dvs. förvärvet av aktierna).
Dessvärre har det visat sig att det finns praktiska problem för företagen att säkerställa själva leveransen av aktierna till de anställda på ett sätt som är förenligt med bestämmelserna i 11 a kap. IL. Ett av kraven enligt 11 a kap. IL är nämligen att optionsinnehavaren ska utnyttja optionen för förvärv av andelar i det företag som ställer ut optionen. Problemet är dock att onoterade företag inte kan äga egna aktier, och kan således inte själva överlåta aktier till de anställda när optionerna ska utnyttjas. Det enda sättet som dessa bolag kan säkerställa leveransen av aktier, utan att behöva involvera aktieägarna vid tidpunkten för utnyttjandet, är att använda sig av teckningsoptioner.
Mot ovanstående bakgrund har fråga uppkommit om det är möjligt att skapa ett personaloptionsprogram där företaget, vid tidpunkten då de anställda utnyttjar sina personaloptioner, överlåter teckningsoptioner till de anställda som används i syfte att verkställa aktieförvärvet. Tanken är att teckningsoptionerna endast ska användas som ett instrument för att tekniskt genomföra aktieförvärvet, och de ska således inte kunna behållas eller användas på annat sätt av de anställda.Skatteverket har i ett ställningstagande den 22 augusti 2018 funnit att det beskrivna tillvägagångssättet inte är förenligt med bestämmelserna i 11 a kap. IL. Skälet till denna bedömning är att personaloptionen, enligt Skatteverkets mening, i detta fall innebär en rätt att förvärva en teckningsoption och inte en andel i företaget.
Nu har frågan prövats av Skatterättsnämnden i ett ärende där Unum Tax företrädde sökanden. Majoriteten (4 ledamöter) i Skatterättsnämnden anser att syftet med bestämmelserna i 11 a kap. IL är att säkerställa att det som förvärvas med stöd av personaloptionen är en andel i företaget, men att det av bestämmelserna inte går att utläsa att optionen direkt måste utnyttjas för förvärv av en andel, eller hur förvärvet tekniskt sett ska genomföras. Mot denna bakgrund anser majoriteten att tillvägagångssättet är förenligt med bestämmelserna i 11 a kap. IL. Minoriteten (3 ledamöter) anser dock, i likhet med Skatteverket, att tillvägagångssättet innebär att innehavaren ges en rätt att förvärva en teckningsoption och inte en andel, och att villkoren i 11 a kap. IL därmed inte är uppfyllda.
Skatteverket kommer sannolikt att överklaga förhandsbeskedet, och det återstår därför att se vad Högsta förvaltningsdomstolen gör för bedömning. Vi anser dock att Skatterättsnämnden har gjort en riktig tolkning av bestämmelserna – en tolkning som är förenlig med såväl ordalydelsen som syftet med bestämmelserna.