Skatteverket har publicerat ett efterlängtat ställningstagande om möjligheterna att främja allmännyttiga ändamål genom bidrag till allmännyttig verksamhet som bedrivs av någon annan (s.k. indirekt främjande). Den kanske viktigaste nyheten är att Skatteverket tydliggör skillnaden mellan bidrag till löpande verksamhet och bidrag till särskilda projekt.
Bakgrund
En stiftelse, ideell förening eller ett registrerat trossamfund kan främja allmännyttiga ändamål antingen genom egen verksamhet eller genom att lämna bidrag till någon annan som bedriver allmännyttig verksamhet (s.k. indirekt främjande). Mot bakgrund av senare praxis från Högsta förvaltningsdomstolen (HFD 2024 ref. 39 och HFD 2024 not. 53) har Skatteverket uppdaterat sitt ställningstagande från 2022 avseende vad som krävs för att ett bidrag ska anses utgöra ett indirekt främjande.
Skatteverkets bedömning
Skatteverket klargör att det saknar betydelse i vilken associationsform mottagaren bedriver sin verksamhet. Även bidrag till exempelvis aktiebolag och ekonomiska föreningar kan därmed utgöra indirekt främjande, under förutsättning att mottagaren har ett allmännyttigt ändamål, bedriver allmännyttig verksamhet och att verksamheten inte syftar till att bereda vinst åt ägarna. Detta ska framgå av såväl bolagsordning som faktisk verksamhet.
Om mottagaren är ett aktiebolag eller en ekonomisk förening och även bedriver verksamhet som inte främjar allmännyttiga ändamål får denna endast förekomma i begränsad omfattning. Skatteverket anger att sådan verksamhet får uppgå till högst 5–10 procent av intäkterna, och att bedömningen normalt ska avse en treårsperiod.
Vidare framgår att givaren ska göra en ordentlig prövning av mottagaren innan bidrag lämnas. Omfattningen av denna prövning varierar beroende på om bidraget är avsett för mottagarens löpande verksamhet eller för ett särskilt projekt.
- Om bidraget avser mottagarens löpande verksamhet ska prövningen utgå från mottagarens hela verksamhet. Givaren ska då kontrollera mottagarens ändamål och faktiska verksamhet för att säkerställa att mottagaren uppfyller ändamålskravet. Omfattningen av kontrollen varierar beroende på vem som är mottagare, exempelvis om det är en stiftelse eller ideell förening, staten, region eller kommun eller ett aktiebolag eller en ekonomisk förening. Eftersom en enskild näringsidkare normalt bedriver näringsverksamhet med vinstsyfte anser Skatteverket att bidrag till en enskild näringsidkare normalt inte kan kvalificera som ett allmännyttigt främjande.
- Om bidraget i stället avser ett särskilt projekt ska prövningen utgå från projektets karaktär. Det ska vara fråga om ett projekt som i sig är allmännyttigt, saknar vinstsyfte och är av tillfällig karaktär. I dessa fall anser Skatteverket att mottagarens organisationsform och övriga verksamhet är av underordnad betydelse. Att mottagaren kan få viss nytta av projektet i sin näringsverksamhet saknar också betydelse vid bedömningen.
Kommentar
Sedan Chalmersmålet (HFD 2019 ref. 59), Våtmarksdomen (HFD 2024 ref. 39) och avgörandet avseende Kungliga Operan (HFD 2024 not. 53), samt Skatteverkets tidigare ställningstagande, har rättsläget i vissa delar uppfattats som oklart när det gäller möjligheterna att främja allmännyttiga ändamål genom bidrag till exempelvis aktiebolag eller enskilda näringsidkare. Det nu aktuella ställningstagandet är därför välkommet.
Särskilt betydelsefullt är att Skatteverket tydliggör att bedömningen ska göras på olika sätt beroende på om bidraget avser löpande verksamhet eller ett särskilt projekt, och – vid bidrag till löpande verksamhet – vem som är mottagare. Detta ger praktisk vägledning för bidragsgivare och kan underlätta möjligheterna att lämna bidrag till aktörer i olika associationsformer.
Samtidigt kvarstår vissa tolkningsfrågor. Med hänsyn till de konsekvenser som kan uppkomma om ett bidrag inte anses främja allmännyttiga ändamål, och mot bakgrund av att vissa uttalanden är relativt allmänt hållna, kan det även fortsättningsvis finnas osäkerhet i tillämpningen. Detta gäller särskilt i fråga om bidrag till enskilda näringsidkare, där Skatteverket synes utgå från att endast bidrag till särskilda projekt kan kvalificera som indirekt främjande. Några närmare uttalanden om vad som närmare avses med ett sådant projekt lämnas dock inte.
Det finns därför skäl för bidragsgivare att noga överväga hur prövningen av mottagaren genomförs och dokumenteras i praktiken.
Vi har tidigare kommenterat de avgöranden från Högsta förvaltningsdomstolen som ligger till grund för ställningstagandet, bl.a. avseende bidrag till aktiebolag och enskilda näringsidkare (se våra tidigare nyhetsbrev här och här).
Kontakta oss gärna om du har frågor kring indirekt främjande eller beskattning av stiftelser och ideella föreningar.
